cavaletti

"Och nu sitter jag är med uppskrapad&tejpad rygg , och en dunkande smärta i ryggraden."

Det var egentligen meningen att jag och Miriam skulle rida till hästbadet. Det var varmt ute , stekande sol och helt enkelt perfekt badväder. Jag hämtade henne med moppen vid 4-tiden, några minuter senare var vi i stallet . Droppade av henne vid nedre och fortsatte själv upp till övre. Möttes av en arg Erika och fick höra att min häst hittat på massa dumheter idag - fy ponnyn. Gjorde iordning honom på rekordtid . Det tog nog faktiskt inte mer än 10 minuter och jag är i vanliga fall rätt seg av mig. Tyffe stod hur snällt i gången som helst, han såg ut som en riktig ängel. Eftersom vi skulle bada red jag bara med schabrak+täckgjord och träns. Och benskydd såklart , han är ju så otroligt känslig !
Så gick jag ut för att hoppa upp . Ville inte hoppa upp från marken då det sliter så på hans rygg, istället tog jag träpallen som stod utanför. Börjar bli mer och mer positiv till den, även om jag har någon sorts pallskräck. Det enda jag tycker är läskigt inom ridsporten är att hoppa upp från just pallar . Fråga mig inte varför , det bara är så . Och det har hänt små olyckor förut , däremot aldrig något större .
Så jag ställer Tyfie vid pallen . Han står inte riktigt still till en början , men när jag sagt till honom en gång står han helt still och i bra läge till pallen. Jag lägger över ena benet - som jag alltid gör - och trycker ifrån med andra benet för att komma upp ordentligt på hästen . Det är då det händer .. Pallen ger vika under min fot och jag hänger plötsligt helt snett på Tyfies vänstra sida. Han tycker såklart att det är obehagligt där och han börjar röra på sig. Jag vet inte om det var det , eller ljudet av pallen som brast som skrämde honom. Men han sticker iväg i fullt ös medan jag kämpar för att hålla mig kvar. Jag klarar inte mer än ett par meter och desperat hängandes i tyglarna och manen glider jag mer och mer åt sidan. Jag släpper aldrig taget om tygeln och dras då ner framför honom . Jag släpas en kort bit samtidigt som jag ser hans framhovar dundra vid mitt ansikte . Först då släpper jag taget. Jag vet inte om han hoppade över mig eller vad han gjorde , men han tar sig över mig utan att nudda mig och galopperar iväg .
Själv ligger jag kvar ett par sekunder innan jag sätter mig upp , helt chockad. Hör någon skrika något bakom mig , men jag hörde inte vad . Kort därpå sitter någon på huk bredvid mig och frågar hur det gick . Samma person tar mig också med in till stallet av någon anledning . Jag känner hur det bultar och bränner i ryggen , men det är ju trots allt inget ovanligt när man ramlat av. När jag går förbi spegeln ser jag att min axel är blodig och helt uppriven. Får höra att jag har något vid ländryggen och hittar skrapsår, jack och blod även där. Någonstans då börjar jag komma tillbaks till verkligheten . Jag får hjälp att lätt tvätta av det mesta av gruset och blodet . Någon säger att det är ett djupt jack och att såren behöver tejpas, eller sys . Får frågan om jag vill bli körd någonstans . Säger nej till en början , men det slutar ändå med att jag blir hemkörd . Och jag kunde varken sitta ner eller stå ordentligt. Det gjorde ont rakt igenom ryggen, det kändes som att det brann längs ryggraden.
Kommer hem . Mamma ägnar säkert en timme åt att försöka pilla bort gruset som kilat sig fast under huden. Det gör jätteont och jag ligger bara där och skakar . Sedan desinficerar hon såren med något som svider riktigt riktigt mycket, sätter på kirurgtejp och kompresser . Fick något smärtstillande efteråt , och sedan var det bara över .

Nu, många timmar senare kan jag fortfarande inte riktigt fatta att det hände. En olycka händer så lätt , när man minst anar det . Jag påminns ständigt om det eftersom det blixtrar till om jag råkar röra mig för plötsligt . Men däremellan känns det snarare som en dröm . Och bilderna av Tyfies hovar , ben och kropp så nära mig spelas upp gång på gång i huvudet . Seriöst , det är nog kört för mitt pallanvändande nu . Aldrig mer säger jag bara ! Totalt livsfarligt.

Och nu sitter jag är med uppskrapad&tejpad rygg , och en dunkande smärta i ryggraden. Tycker mest synd om min häst som säkert blev förvirrad . Att det ska kunna bli så fel . Och min rygg gör verkligen ont just nu, även om jag knarkar smärtstillande . Men imorgon så är jag fit for fight igen , jag ska rida då!