cavaletti

Dom som känner mig vet att jag inte är något big fan av att rida ut . Men idag red jag ut på alla fyra hästarna , och det var faktiskt riktigt mysigt!
Kom till stallet vid ett någon gång . Var tvungen att ta min lillebrors mountainbike eftersom min moppe fortfarande är på service . Det är nästan långt till stallet , 5 km! Och min cykelkondition är verkligen inte vad den har varit. När jag kom fram så stötte jag på Amanda . Den jäveln har inte varit i stallet på flera veckor eftersom hon har varit i Grekland , det var ju lite nice! Jag&Tyfie och hon&Amy red ut en sväng . Klättrade lite i mördarbacken (Mirrepirre har inspirerat mig till att uttnyttja den , haha!) , travade lite , galopperade lite , hoppade en stock och blev jagade av en extremt läskig gul traktor ( det sista ur hästarnas synvinkel.. ) och allt var väl bra . Tyfie blev lite övertänd bara . Och när han blir det är han som en liten studsboll som studsar omkring . Jättegulligt faktiskt , men lite irriterande i längden . Det funkar ju rätt bra att skritta också liksom .
Och sen var det tillbaka till stallet . Fick ta in några hästar eftersom Milla försovit sig . Och sen lärde hon mig att köra bil! Okej , jag är väl inte direkt fullärd . Men jag kan i alla fall rulla fram i snigelfart och få kärringstopp! Och jag körde inte in i något , trots att folket där såg oroliga ut att jag skulle köra in i deras transporter eller nåt . Haha!
Sen var det Blackies tur att knalla ut i skogen en sväng . Red i kanske 40 minuter - skritt , trav & galopp . Han tyckte att det var jätteroligt . Han blev superpigg och ville bara springa hela tiden! Allt gick bra , förutom på ett ställe där han började testa mig och inte ville gå fram . Men , ah , jag vann ju . Som tur var , men han är ju snäll , så han testar inte speciellt hårt . Och förhoppningsvis gör han inte om det. Riktigt gullig är han iallafall !
Tog in honom i stallet , och tog Leira istället . Hon blev inseminerad imorse så nu är det bara skritt som gäller i ett par dagar . Vi skrittade ut en sväng i skogarna och bara tog det lugnt . Även hon var på glatt humör , och pigg ! Till min förvåning började hon söka sig neråt och gå lite i någon avslappnad form när vi var ute . Det hade jag aldrig trott var möjligt dom första gångerna jag red henne och tyckte att hon var supersvår . Det tycker jag i och för sig fortfarande , men nu börjar det hända grejor . Väldigt långsamt , men det går ändå framåt . Hon börjar också acceptera mig mer som person . I början ville hon döda mig när jag kom in i boxen , men både idag och igår stod hon med spetsade öron när jag skulle ta henne . Kan ju ha varit tillfälligheter , men man kan ju hoppas att hon börjar tycka om mig lite i allafall . Något annat som förvånade mig var att hon inte tjurade överhuvudtaget när jag sadlade . Det har inte heller hänt förut . Hon tittade någon annanstans istället , hoppas det fortsätter såhär .
The last horse blev ju Donna . Cyklade till nedre och fixade henne . Problemet uppstod när jag skulle hoppa upp på henne . Hon är ju rätt hög och jag skulle rida barbacka , så enda sättet är att gå upp från en pall . Men när jag väl kommit upp på pallen och skulle vidare upp på hästen fick jag en stor iskall klump i magen . Det kändes som om en ishand kramade om hjärtat och tryckte ihop mina lungor så att jag inte kunde andas ordentligt . Jag som sällan är rädd för något var livrädd , för en så liten sak som att hoppa upp från en pall . Minnet jag har i huvudet där det bara släpper under min ena fot , där jag ser Tyffes hovar fladdra ovanför mitt ansikte och smärtan när huden på ryggen slets av när jag rullade i gruset spelades upp gång på gång - inte speciellt hjälpsamt . Efter att i några minuter stått och bara stirrat på Donnas rygg ringer jag Mirrepirre för att förklara mitt problem . Hon tycker såklart att jag är en tönt och säger att jag bara ska hoppa upp . Så ännu ett par minuter senare har jag samlat tillräckligt med mod för att kravla mig upp . Och det gick hur bra som helst . Men ändå , jag var verkligen rädd . Jag var lugnare när jag klättrade på klippväggarna 200 meter ovan marken på Corsica, och även då var jag helt skräckslagen. 
Själva uteritten var helbra . Skrittade mest , tog några små travsträckor och en litenliten galopp på typ 15 meter . Sen kom en lerpöl och förstörde allt ! Inte helt okej . Red samma runda som igår , inga konstigheter . Donki är rolig , I like that horse . Det känns så bra att jag bara rider hästar jag tycker om en massa nu , det blir så roligt liksom. Så Mirrepirree , är din häst spårlöst försvunnen - misstänk inte mig förrän jag har haft tillräckligt med tid på mig för att transportera henne till det perfekta gömstället !